Jag har alltid varit besatt av att skriva tiden, att som medaktör och medskapande i livet självt begrunda dess skådespel, söka nya skapande drivkrafter och ta mig igenom smärtsamma prövningar -- genom att skriva. Jag lever i tiden och icke-tiden, letar efter möjligheter att överleva mitt i k[...]

Människans extas och vanmakt inför de givna livsvillkoren är ett övergripande motiv i rumänskfödda Gabriela Melinescus poesi. Hon använder sig i dikterna av ett skiftande jag som ikläder sig mytiska identiteter och upprättar relationer med naturen, de döda och kosmos. Med På guldfiskens r[...]